Konsten att lära sig planetfoto

Jag har under den senaste tiden jobbat ganska hårt på att lära mig planetfotografering. I jämförelse med djuprymdsfotografering kan det låta enkelt, men det är det verkligen inte. Eftersom det är så små detaljer på så långt avstånd, så krävs extremt bra förutsättningar. Det allra viktigaste, förutom att ha ett väl kalibrerat teleskop, är den så kallade seeingen. Seeingen påverkas av de jetströmmar som finns i atmosfären. Vid dålig seeing så upplevs bilden av en planet fladdra fram och tillbaka och planeten ändrar form som om den vore gjord av vätska. Vid djuprymdsfoto är inte seeingen av lika stor betydelse som vid planetfoto, så det är därför lättare att få till fler kvällar med bra förhållanden.

Igår kväll fick jag äntligen en kväll med skaplig seeing och kunde därför passa på att försöka fånga två av våra planeter, nämligen Saturnus och Mars. Det är egentligen inte så optimalt med planetfoto nu då kvällarna är ljusa och planeterna står lågt på himlen i söder. Här är i alla fall ett första resultat värt att presentera, föhoppningsvis hinner jag med ett par kvällar till innan ljuset tar över natten helt och hållet. Som ni ser är inte skärpan riktigt där än, så jag har en hel del kvar att lära, men förhoppningsvis kan jag visa upp lite bättre resultat senare i höst.

Planeterna låg inte så här nära varandra utan är inklippta i samma bild.

---

Lately I have been learning to take photos of our planets. It's very different from normal deep sky photography, so it's been a steep learning curve, but finally I gotten to the point where I can present some results. As you can see the sharpness isn't perfect, but I'm still learning and hopefully I'll get crispier results later this year.

The two planets was not this close, I've just pasted them next to each other.

Saturn and Mars